Leta i den här bloggen

2015-08-23

A New Deal - Om ett annat sätt att behålla soldaten

Många är de som suttit och funderat på "behålla-perspektivet". Många är de idéer som kläckts som alla syftar till att bibehålla de soldater och sjömän som vi har attraherat till våra förband. Emellertid så har väldigt lite hänt i detta spår. Små pilotprojekt på olika verksamhetsplatser har bedrivits, varav de flesta har stannat i sina spår till följd av stelbent byråkrati, stram budget eller arbetsrättsliga hinder. Jag tar mig friheten att utan hinder av nuvarande lagstiftning och regelverk ge min syn på hur ett rättvist och tydligt avtal mellan GSS/K och Försvarsmakten skulle kunna se ut.

Vägen in
Det blir allt tydligare att vägen in kommer att bli via 9-11 månaders Grundutbildning enligt nygammal modell. Det är ett resurseffektivt och rationellt sätt att ge ny personal rätt kompetens för sitt kommande arbete. Det skapar också förutsättningar för att öka konkurrensen om de GSS/K-rader som finns.
Sammanfattningsvis så är "GU Ny" (som inte är så ny) allt jag kunnat önska och det är från den grunden som jag fortsätter inlägget.

Arbetstidsreglering
Jag anser inte att arbetstidsreglering är av ondo, men visst skapar det hinder i verksamheten. Framförallt är det ett hinder att varje övningsdygn kostar plutonen väldigt mycket pengar. En direkt konsekvens av det är att man övar mindre, och att övningar blir kortare eller av enklare karaktär då det kostar mer att ha plutonen ute på dygn än vad det kostar att skjuta GRG eller spränga minor. Ett sätt att skapa en modell som är mer anpassad för SOLDATEN (eller sjömannen för den delen, flottisterna får ursäkta) är att räkna in en viss mängd dygn i soldatens årslön.
Detta kan i sin tur kopplas till tjänsten som soldaten har, eller förbandet som soldaten tjänstgör vid. Exempelvis så bör en soldat vid AJB ha fler "avtalsdygn" inräknade i sin lön än vad t ex en LAN-adminstratör har vid LedR. Detta skulle ge en högre månadslön för den tidigarenämnda, men den senare har istället mer rutinmässiga arbetstider och större möjlighet att planera sitt civila liv.
Kostnaderna för FM i stort skulle i teorin inte öka, och soldatens lön kommer inte att minska. Däremot blir kostnaderna mer förutsägbara för FM, och för soldaten blir inkomsten jämnare och underlättar den privata budgeteringen.
Men framförallt så behöver inte plutonchefen våndas över övningsbudgeten, utan kan lugnt räkna med soldaternas "avtalsdygn" och istället räkna om kronorna i 5,56 och DBO.

Boende
Försvarsmakten måste kunna tillhandahålla boende för sin tidsbegränsat anställda personal. På detta sätt skapar man sig handlingsfrihet med den egna personalen, underlättar rekrytering till orter med en trång bostadsmarknad (eller med låg attraktionskraft) och dessutom löser det en mängd logistiska problem i samband med utbildning. T ex behöver förarvila inte bli ett stort problem efter övningar om huvuddelen av soldaterna bor inom garnisonen.
Boendet kan inte vara gratis då det skulle inverka menligt på lönen, vara orsak till förmånsbeskattning eller vara orättvist mot de soldater som har hem (och kanske familj) i närheten. Istället bör boendet betalas av den enskilde genom bruttolöneavdrag. Det skulle vara tillräckligt förmånligt för att en ung soldat skulle komma undan billigare än om denne var tvungen att vända sig till den öppna bostadsmarknaden, samtidigt som det är enklare än att fakturera soldaten varje månad. Detta måste struktureras upp från centralt håll med Försvarsmaktsgemensamma standarder, kostnader och inte minst ordningsregler.
En passus är att ordningsreglerna också måste upprätthållas av förbandet...

Mat
Att vara soldat eller sjöman är inte vilket jobb som helst. Yrket ställer stora krav på att individen hela tiden skall kunna prestera. Unga människor är inte alltid särskilt duktiga på att laga näringsriktig mat, och ofta saknas orken efter en lång övningsdag.
Vidare så är soldaten ofta styrd till att äta på vissa platser under vissa tider vilket gör att soldaten tvingas att köpa sin mat på militärrestaurangen eller måste äta förmånsbeskattad grönpåse under en gran. På de flesta platser så har Försvarsmakten pliktskyldigast installerat kylskåp och mikrovågsugnar för att soldaten i teorin skall kunna ha med sig en matlåda till jobbet. Men en soldat som bor på ett logement med ett pentry som delas på 50 man kommer inte att göra några matlådor.
Här krävs det att vi tänker om! Försvarsmakten måste erbjuda sina anställda fria måltider. Det är det rimligaste med tanke på arbetets karaktär, och det skulle också vara enorm förmån som skulle kunna locka till ett yrke med mager lön och höga krav.
För att göra Riksrevisionen nöjda och glada så bör det gå att skapa en schablonkostnad för detta som betalas av den enskilde genom bruttolöneavdrag.
Vill vi vara riktigt frikostiga så skulle vi kunna göra en eller två varianter av detta för officerare också, och på så vis rädda upp den förtvinande mässkulturen i Armén. (Kanske med en variant för fri lunch, och en för fri lunch och middag...)

Fria uniformer
Systemet med fria uniformer är inte särskilt kostnadseffektivt och skapar knappast incitament för den enskilde att ta hand om sin materiel. Att soldater river sönder ett par byxor för att de är av en kulör som matchar dåligt med jackan är på inga sätt ovanligt och det säger sig själv att det knappast är ett hälsosamt förhållningssätt.
Jag föreslår att soldaten får en grunduppsättning oanvända persedlar i början av sin anställning som sedan behålls. Sedan får soldaten periodvis hämta ut persedlar enligt det gamla systemet (x antal kalsonger per år, x antal skjortor eller t-shirts per år osv). Persedlar som tappats bort eller skadats av oaktsamhet får soldaten köpa på förrådsbutiken.
Persedlar som inte passerat avskrivningstiden återlämnas vid uppsägning och går in i en begagnatpott för GU (motsv.).
Det skapar incitament till att ta hand om sin uniform, och soldaten kan ta stolthet i att det är "min uniform som jag tar hand om". Vidare slipper diskussioner om slitna plagg uppkomma och det är enkelt för FM att förutse hur många nya uniformer som behöver köpas in och hur ofta.
Systemet kan också medge möjlighet till att soldaten anpassar sin garderob efter tjänsten. En skyttesoldat behöver många par strumpor, medan en radaroperatör i ett bergrum kanske behöver fler vita skjortor och en extra ylletröja.


Det var några mer eller mindre relevanta exempel på hur systemet kan anpassas för att bättre passa yrkeskategorin GSS/K. Nu vill jag höra era tankar och idéer!

4 kommentarer:

  1. Relevanta och tänkvärda förslag! Som den petige jävel jag är har jag tre synpunkter:
    1) Personal som ansvarar för drift av tekniska system har sällan kontorsarbetstider, utan det är ofta jourveckor och andra arbetsuppgifter som genomförs obekväma tider.
    2) Det som betalas med bruttolöneavdrag, oavsett om det är boende, mat eller annat, leder till förmånsbeskattning. I de flesta fall är det ekonomiskt fördelaktigt både för arbetsgivare och arbetstagare att betala med nettolöneavdrag.
    3) I Sverige är praxis att arbetskläder (som saknar normalt privat bruk) betalas till fullo av arbetsgivaren. Undantag från det behöver motiveras mycket väl, och det saknas en del i ditt resonemang tycker jag. Det här /kan/ iofs vara ett undantag till min punkt 2, där bruttolöneavdrag är möjliga, men det är inte helt säkert. Det finns säkert utrymme för förändring inom persedelpolitiken, men lösningar hittar vi snarare inom civila arbetslivet. (Med reservation för att jag missförstått ditt förslag eller hur det funkar idag - både teoretiskt och praktiskt.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Sant. Tänkte snarare LAN-admin på en stab (motsv.) som inte ansvarar för nätverk inne på Garnisonen utan ute i fält, men point taken!
      2. Visst är det så, därav min mening om att hinder av lagar och regler sätts åt sidan. Jag personligen tror att det är möjligt att få till undantagsregler för FM. Det är ett så pass vanligt förekommande fenomen i andra närliggande länder att det från ett inifrån-perspektiv inte är svårt att motivera.
      3. Menar inte att AT bekostar uniform. AT får t ex två nya uniformer vid anställningens början. Vidare får AT ett antal skjortor, strumpor osv.
      Avskrivningstakten är olika beroende på plagg, och en uniform bör kanske omsättas vartannat år medan 4 par strumpor omsätts varje år.
      Efterhand som plaggen är avskrivna så hämtar man nya. Så fort ett plagg är avskrivet så avförs det från individens låneinnehav och äganderätten tillfaller AT.
      För att medge egen reglering av tjänstegarderob så bör förrådsbutikerna öppna igen. Därigenom så kan förluster som uppkommit genom oaktsamhet regleras av AT genom att köpa nytt. Vidare så kan AT köpa de plagg som AT önskar för just sin tjänstgöring. Ett exempel på detta kan vara att en soldat önskar ha två 90L-jackor för att kunna ha en att slita på i fält, medan en annan vill ha en skinnjacka m/90 för att slippa gå i sjörock till kontoret.

      Radera
  2. Du ger bara förslag på instegs incitament, dvs vad motiverar en civil att gå in..
    Klarare lönesättning, förmåner för stunden och persedel regler kommer inte behålla soldaterna över tid.
    Speciellt inte efter dom första större trösklarna av rutin som dyker upp rejält efter första GU 9-11mån , och sedan infinner sig regelbundet med regementets normala övnings periodicet, där ett latent stort problem är Riksdagens nycker med att dra i bromsar och krasha verksamhet via diverse politiska nycker.

    Att behålla dom över tid kräver någon form av målbild där målet övergår i något som hjälper dom vidare.
    Många försvarsbloggare har skrivit en hel del om studier efter tjänstgöring. Ett sätt skulle kunna vara att varje år ger en bonus som kan nyttjas till studier.
    Det skulle kunna vara kopplat till svårighetsgrad om man nu vill segregera systemet.
    Samt att intjänings graden av studie bonusen ökar ju fler år man tjänstgör.
    Således kanske första 2-3åren så blir det inte så mycket, men år 6-7-8 ger gradvis bättre för att ge motivation.
    Det skulle säkert kunna läggas in någon form av krav på slutförda studier oxå, så man undviker "studenter" som bara skriver in sig och har 2-4års semester..liknande så som CSN har idag då det gäller studie resultat..
    Sedan finns det dom som aldrig kan tänka sig Universitets studier...Det går säkert att hitta motiveringar som hjälper dom att stanna kvar dom sista åren. Extra pensions inbetalningar, eller andra saker.
    OM politiken bara vill så finns det inga gränser, och med vältänkta resultat så skulle det faktiskt vara väl spenderade pengar för samhället.

    /Tinhead

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller inte riktigt med. Tror att just "avtalsdygn" skulle göra en stor skillnad för den enskilde soldaten och öka viljan att vara kvar. Soldaten får en sorts garanti från FM avseende hur mycket som kommer att övas varje år, och plutonchefen vet exakt hur många övningsdygn som kan planeras in utan att det belastar budget. Ska det övas mer, så blir det tillägg precis som idag.

      Dock så har du ju alldeles rätt i att andra saker måste till också, men dessa har diskuterats till leda utan några egentliga resultat överhuvudtaget. Så jag sparar dem till ett annat inlägg...
      Likaså gör jag med rutinens fällor och förtjänster!

      Radera