Leta i den här bloggen

2015-08-23

A New Deal - Om ett annat sätt att behålla soldaten

Många är de som suttit och funderat på "behålla-perspektivet". Många är de idéer som kläckts som alla syftar till att bibehålla de soldater och sjömän som vi har attraherat till våra förband. Emellertid så har väldigt lite hänt i detta spår. Små pilotprojekt på olika verksamhetsplatser har bedrivits, varav de flesta har stannat i sina spår till följd av stelbent byråkrati, stram budget eller arbetsrättsliga hinder. Jag tar mig friheten att utan hinder av nuvarande lagstiftning och regelverk ge min syn på hur ett rättvist och tydligt avtal mellan GSS/K och Försvarsmakten skulle kunna se ut.

Vägen in
Det blir allt tydligare att vägen in kommer att bli via 9-11 månaders Grundutbildning enligt nygammal modell. Det är ett resurseffektivt och rationellt sätt att ge ny personal rätt kompetens för sitt kommande arbete. Det skapar också förutsättningar för att öka konkurrensen om de GSS/K-rader som finns.
Sammanfattningsvis så är "GU Ny" (som inte är så ny) allt jag kunnat önska och det är från den grunden som jag fortsätter inlägget.

Arbetstidsreglering
Jag anser inte att arbetstidsreglering är av ondo, men visst skapar det hinder i verksamheten. Framförallt är det ett hinder att varje övningsdygn kostar plutonen väldigt mycket pengar. En direkt konsekvens av det är att man övar mindre, och att övningar blir kortare eller av enklare karaktär då det kostar mer att ha plutonen ute på dygn än vad det kostar att skjuta GRG eller spränga minor. Ett sätt att skapa en modell som är mer anpassad för SOLDATEN (eller sjömannen för den delen, flottisterna får ursäkta) är att räkna in en viss mängd dygn i soldatens årslön.
Detta kan i sin tur kopplas till tjänsten som soldaten har, eller förbandet som soldaten tjänstgör vid. Exempelvis så bör en soldat vid AJB ha fler "avtalsdygn" inräknade i sin lön än vad t ex en LAN-adminstratör har vid LedR. Detta skulle ge en högre månadslön för den tidigarenämnda, men den senare har istället mer rutinmässiga arbetstider och större möjlighet att planera sitt civila liv.
Kostnaderna för FM i stort skulle i teorin inte öka, och soldatens lön kommer inte att minska. Däremot blir kostnaderna mer förutsägbara för FM, och för soldaten blir inkomsten jämnare och underlättar den privata budgeteringen.
Men framförallt så behöver inte plutonchefen våndas över övningsbudgeten, utan kan lugnt räkna med soldaternas "avtalsdygn" och istället räkna om kronorna i 5,56 och DBO.

Boende
Försvarsmakten måste kunna tillhandahålla boende för sin tidsbegränsat anställda personal. På detta sätt skapar man sig handlingsfrihet med den egna personalen, underlättar rekrytering till orter med en trång bostadsmarknad (eller med låg attraktionskraft) och dessutom löser det en mängd logistiska problem i samband med utbildning. T ex behöver förarvila inte bli ett stort problem efter övningar om huvuddelen av soldaterna bor inom garnisonen.
Boendet kan inte vara gratis då det skulle inverka menligt på lönen, vara orsak till förmånsbeskattning eller vara orättvist mot de soldater som har hem (och kanske familj) i närheten. Istället bör boendet betalas av den enskilde genom bruttolöneavdrag. Det skulle vara tillräckligt förmånligt för att en ung soldat skulle komma undan billigare än om denne var tvungen att vända sig till den öppna bostadsmarknaden, samtidigt som det är enklare än att fakturera soldaten varje månad. Detta måste struktureras upp från centralt håll med Försvarsmaktsgemensamma standarder, kostnader och inte minst ordningsregler.
En passus är att ordningsreglerna också måste upprätthållas av förbandet...

Mat
Att vara soldat eller sjöman är inte vilket jobb som helst. Yrket ställer stora krav på att individen hela tiden skall kunna prestera. Unga människor är inte alltid särskilt duktiga på att laga näringsriktig mat, och ofta saknas orken efter en lång övningsdag.
Vidare så är soldaten ofta styrd till att äta på vissa platser under vissa tider vilket gör att soldaten tvingas att köpa sin mat på militärrestaurangen eller måste äta förmånsbeskattad grönpåse under en gran. På de flesta platser så har Försvarsmakten pliktskyldigast installerat kylskåp och mikrovågsugnar för att soldaten i teorin skall kunna ha med sig en matlåda till jobbet. Men en soldat som bor på ett logement med ett pentry som delas på 50 man kommer inte att göra några matlådor.
Här krävs det att vi tänker om! Försvarsmakten måste erbjuda sina anställda fria måltider. Det är det rimligaste med tanke på arbetets karaktär, och det skulle också vara enorm förmån som skulle kunna locka till ett yrke med mager lön och höga krav.
För att göra Riksrevisionen nöjda och glada så bör det gå att skapa en schablonkostnad för detta som betalas av den enskilde genom bruttolöneavdrag.
Vill vi vara riktigt frikostiga så skulle vi kunna göra en eller två varianter av detta för officerare också, och på så vis rädda upp den förtvinande mässkulturen i Armén. (Kanske med en variant för fri lunch, och en för fri lunch och middag...)

Fria uniformer
Systemet med fria uniformer är inte särskilt kostnadseffektivt och skapar knappast incitament för den enskilde att ta hand om sin materiel. Att soldater river sönder ett par byxor för att de är av en kulör som matchar dåligt med jackan är på inga sätt ovanligt och det säger sig själv att det knappast är ett hälsosamt förhållningssätt.
Jag föreslår att soldaten får en grunduppsättning oanvända persedlar i början av sin anställning som sedan behålls. Sedan får soldaten periodvis hämta ut persedlar enligt det gamla systemet (x antal kalsonger per år, x antal skjortor eller t-shirts per år osv). Persedlar som tappats bort eller skadats av oaktsamhet får soldaten köpa på förrådsbutiken.
Persedlar som inte passerat avskrivningstiden återlämnas vid uppsägning och går in i en begagnatpott för GU (motsv.).
Det skapar incitament till att ta hand om sin uniform, och soldaten kan ta stolthet i att det är "min uniform som jag tar hand om". Vidare slipper diskussioner om slitna plagg uppkomma och det är enkelt för FM att förutse hur många nya uniformer som behöver köpas in och hur ofta.
Systemet kan också medge möjlighet till att soldaten anpassar sin garderob efter tjänsten. En skyttesoldat behöver många par strumpor, medan en radaroperatör i ett bergrum kanske behöver fler vita skjortor och en extra ylletröja.


Det var några mer eller mindre relevanta exempel på hur systemet kan anpassas för att bättre passa yrkeskategorin GSS/K. Nu vill jag höra era tankar och idéer!