Leta i den här bloggen

2014-11-22

Första linjens chefer - Om Specialistofficersutbildningen

Non-commissioned officer (NCO) är ett angliskt begrepp som syftar på de befäl som ej är förordnade officerare (Lieutenant/Fänrik och uppåt). De är de befäl som skall leda de främsta enheterna, utbilda soldater och rådge befälhavarna. Då en junior NCO blir Sergeant så är denne väl erfaren, har visat kompetens och omdöme. Efter flera års tjänst som Sergeant, väl vitsordad, och många kurser kan denne bli befordrad till Staff Sergeant (OR6).
Bilden avviker något när tittar på Sverige...

För att bli 1.Sergeant (int. OR6/StaffSgt) krävs 3 månader GMU, 3 månader KMU samt 18 månaders SOU. Detta ger en 1.Sergeant som är 21-22 år gammal, saknar yrkeserfarenhet och som i värsta fall har utbildats med samma personer i två år.
Att vid en internationell insats ställa denna person intill en Staff Sergeant som har arbetat omkring ett decennium i alla fall, sannolikt med flera vändor utomlands bör framkalla en viss känsla av ovärdighet hos 22-åringen.

Vi har naturligtvis börjat i fel ände. För att utbilda Specialistofficerare så måste vi börja med att utbilda duktiga SOLDATER. (Jag väljer att utgå från markstridsperspektivet då det är den del jag kan. Vidare är min övertygelse att försvarsgrenarna själva bör utforma sina befälsutbildningar upp till ganska hög nivå, då det finns så stora skillnader i utbildningsbehov och kravprofil.) 
GMU räcker inte, som snart alla är överens om. De som visar sig ha ledarpotential tas sedan ut och utbildas till GRUPPBEFÄL. Här är GS1 (Gruppbefälsskola 1) en bra början för den nye Korpralen. En GS2 som nu genomförs som försök på bl a P 4 är en nödvändig påbyggnad för att öka kompetensen hos blivande Sergeanter.

Och till sist, SPECIALISTOFFICEREN. SOU är ett totalt misslyckande och endast ett sätt för FM skolväsende att rättfärdiga personalvolymer och i vissa fall sin egen existens. Jag tänker inte eländesforska i varför SOU inte är en bra lösning just nu, utan ber att få återkomma i just det ärendet.
Det som behövs är en PROGRESSIV OR-utbildning. Ett exempel redovisas här nedan.

Efter 1 år som Sergeant (OR5) bör lämpliga individer nomineras till GS3. GS3 är en försvarsgrensgemensam utbildning som för Armén genomförs vid MSS, och som innehåller fördjupningar i Krigsvetenskap, Militärteknik, Ledarskap, Pedagogik och Fysiskt stridsvärde. Här introduceras även Militärengelska, SUSA (G:a Skjutledare Fält) och Säkerhetstjänst. Utbildningen genomförs som en sammanhängande kurs under 3 månader. Godkänd GS3 ger behörighet att leda SUSA (upp till grupp), och man befordras till Översergeant eller liknande ( gradsystemet kommer sannolikt att ändras snart, men jag syftar på en OR5"+").

Efter två år som OR5+ nomineras lämpliga individer till PS1 (Plutonbefälsskola 1). PS1 är 6 månader, försvarsgrensgemensam och introducerar nu stridsenheten pluton. Fokus ligger på striden och FUSA pluton. Godkänd individ blir befordrad till 1.Sergeant (OR6) och är bl a behörig att vara ställföreträdande plutonchef.

Så här fortsätter den progressiva utbildningen. Inga kadettkronor, inga dagersättningar, utan motsvarande förhållanden som för en TU/"TAP"-elev som läser till Kapten idag.

Detta ger specialistofficerare som är erfarna, förankrade i verksamheten och direkt påverkade av förbandets behov och INTE FM skolväsendes nycker och behag.

Jag reserverar mig för felskrivningar och välkomnar feedback!

10 kommentarer:

  1. I grunden håller jag helt med dig, dagens "vattentäta skott" mellan OR-5 och OR-6 är helt obefogad.

    Däremot får jag inte "försvarsgrensgemensam utbildning" och "MSS" att gå ihop. MSS är och förblir en arméskola oavsett vad man säger och att tro att den ska utbilda dugliga gruppchefer för till exempel flottan är lite... naivt. Alltför många blandar ihop Försvarsmakten med Armén redan som det är.

    Det finns skillnader mellan försvarsgrenarna, även om det givetvis finns områden där de överlappar varandra. Men istället för att tvinga igenom alla i samma form (som lär bli arméformen) bör man bejaka särarterna hos försvarsgrenarna redan i soldat/sjömansutbildningen.

    SvaraRadera
  2. Jag tolkar försvarsgrensgemensamsom Armen för sig , Marinen för sig och Flygvapnet för sig. (svar till uppgiven)

    SvaraRadera
  3. Efter att ha jobbat som Gss (kontraktsanställd/utlandsstyrkan/gss-k) i åtta år innan jag läste till 1:e serg inom ramen för ASOU (anpassad specialist officersutbildning) så kan jag bara hålla med. På mitt förband anser i stort sett alla jag pratat med att ASOU är vägen framåt eftersom man får kvalitetssäkrade individer (inte någon slumpartad gmu:are man aldrig träffat) som redan är specialist eftersom denna redan jobbat många år på förbandet med sin huvud tjänst.

    SvaraRadera
  4. I grunden är det väl så utbildningen bör och skall se ut, ASOU är ju en variant av det du beskriver.
    Problemet är ju att vi inte har volymerna för att fostra alla inom försvarsmakten så som du beskriver. Antalet lämpliga individer, med rätt erfarenhet, är för få. Därför är SOU nödvändigt inom överskådlig framtid. Det handlar mer om att fostra de som går snabbvägen in i yrket, t.ex att de inte utnämns 1. Sg vid examen utan först efter två godkända tjänstgöringsår.

    SvaraRadera
  5. Finns det några konkreta exempel på personer med endast GMU/KMU som genomfört SOU? Har dessa i så fall lyckats ta en examen?
    Även om det säkerligen finns brister så är tvåbefälssystemet (I nuvarande form) ungt och det kommer att ta lång tid innan detta blir balanserat och sätter sig.
    Jag tror även att vi skall undvika att nedvärdera SOU och våra specialistofficerare. Det finns många som gjort väldigt bra ifrån sig både nationellt och internationellt. Främst som gruppchefer men även som plutonchefer och ställföreträdare.

    SvaraRadera
  6. Håller med! Idag finns det en onaturlig barriär i vägen mellan OR-5 och 6 även om det är lätt att se varför det ser ut som det gör, om man blickar bakåt. ASOU är i alla fall ett steg i rätt riktning.

    Dock så får vi får inte heller glömma bort att Försvarsmakten införde ett trebefälssystem, utan att beslutsfattarna själva var medvetna om det. Det brukar ju som bekant benämnas som tvåbefälssystemet trots våra tre olika kategorier av befäl dvs officerare, underofficerare och underbefäl. Konsekvensen har bland annat blivit att underbefälens roll ser väldigt olika ut på olika förband då det har varit upp till pluton- och kompanichefer att i stor utsträckning avgöra, vilka typer av uppgifter och därmed grad av ansvar de ska axla.

    SvaraRadera
  7. Det finns absolut massa exempel på personer som gått direkt via gmu och kmu in i SOU. De värnpliktiga börjar ta slut. Vissa går det ok för, de är ödmjuka nog att förstå vad de kan och inte kan och reder ut sin nya roll utan den nödvändiga erfarenheten. Vissa går det åt helvete för. MEN oavsett så levererar de inte det som efterfrågas. De är INTE specialister när de kommer ut från skolan. De kan nämligen ingenting. De kan inte utbilda soldater inom något komplext och framför allt inte inom några system. De har inte någon extremt djup kompetens inom något område. De är oskrivna blad som måste formas av förbandet i många år innan de blir vad en OR-6 skall vara. De är som nämnts ovan OR5+. Många av dem löser gruppchefsrolleb väldigt bra. Men mer är det inte. Det är inte bättre än en vass OR5 som inte läst skola utan gått gruppbefälsutbildningar eller motsvarande istället.

    SvaraRadera
  8. Om nu varken de som gått SOU eller OP kan någonting när de kommer ut på förbanden kanske vi skall gå tillbaka till NBO-systemet?
    Ingen har för övrigt lyckat specificera vad det var som var så dåligt med det systemet så att vi var tvungna att byta
    Fast i FM är det väl så att förändringar ibland sker av andra orsaker än att göra läget bättre och att öka försvarsförmågan...

    SvaraRadera
  9. Håller med ERO till fullo, även flera i kommentarsfältet.
    Det stora problemet är just att man KAN utbilda helt färska gruppchefer (vagnchef motsv...) 1 serg som (ursäkta uttrycket, nu hoppas jag ingen tar åt sig för mycket) knappt är torra bakom örat. De har ingen erfarenhet, det enda de har gjort är GMU, befattningsutb 6 månader och sedan SOU.
    kanske inte så många som går detta fastrack, dock ska möjligheten till det minskas kraftigt. Det som jag ytterligare kraftigt motsätter mig är följande:
    GMU 3 månader med "gamla" VPL förmåner
    KMU/befattningsutb gör du som anställd
    sedan får du ta tjänstledigt för att utbilda dig till SOU (eller för den delen OP programmet).
    Är du istället anställd, jobbar upp dig till OR4-5 (minst 3-4 år), får rekommendationen att söka ASOU samt du vill gå den vägen, ska du söka tjänstledigt för att gå ASOU, minskad lön, viss ersättning via FM samt Försäkringskassan, dessutom för att bli antagen måste behovet finnas på ditt hemmaregemente, inte behovet hos FM. Det kan då ställas ett val hos regementet, det är billigare att ta in en SOU om 1½ år istället för att "skicka" en ASOU i 1 år på utbildning.
    Jag håller med ERO, vill arbetsgivaren att jag ska jobba kvar, vill erbjuda mig en ny framtida tjänst som OR6 ska arbetsgivare skicka mig på kurs, precis som man skickar en löjtnant för att bli kapten, en kapten för att bli major osv.

    SvaraRadera
  10. Det är första gången jag läser denna blogg, och i egenskap av ung Specialistofficer som har gått den väg du beskriver kan jag hålla med dig till viss del och till viss del se att din syn på frågan har utgångspunkten i fel ände.

    Det finns otroligt många förbättringspunkter i hur rekrytering och utbildning av dagens specialistofficerare går till, men det finns många bra exempel på duktiga individer som har gått just detta spår. Problemet är att man måste hitta RÄTT personer. Det är den personliga beskaffenheten, ambitionen och naturliga förmåga som kommer göra dig till en bra officer/Specialistofficer. Man måste som person passa in inyrkesrollen, och gör man inte det kommer man aldrig bli duktig.

    Jag och en del av mina kollegor som kommer från just denna bakgrund utbildar inom vårat respektive område, planerar och genomför stridsskjutningar och löser ut våran krigsbefattning på ett föredömligt sätt. Det finns en del luckor i kunskapen, men som en officer bör kan man med självinsikt och ödmjukhet övervinna dessa och snabbt fylla ut dessa luckor.

    SvaraRadera