Leta i den här bloggen

2014-05-15

Hel, Ren och Funktionsduglig - Om materieltjänstens förfall (Del 1)

Jag är medveten om att det inte är ett särskilt spännande ämne, men jag känner att jag ändå vill beröra det. Mycket går att filosofera om, men när det kommer till materieltjänst så är det i slutändan mestadels punktsatser som gäller.

En gång i tiden fick jag lära mig att materiel skulle hållas "Hel, Ren och Funktionsduglig". Jag var ansvarig för min personliga materiel och min chef kontrollerade dess status. Jag skulle också kontrollera mina soldaters materiel samt tillse att plutonens materiel vårdades och underhölls. Man förde vårdkort och skrev felrapporter.
Alla dessa sanningar verkar numera vara mer eller mindre avvecklade till förmån för allmänt kaos. Det är dags att titta närmare på vår materiella beredskap och materiellt stridsvärde.

Mina vänner, det är dags att göra återtag! Vår organisatoriska och personliga materiel är del av förmågornas "treenighet", materiel, personal och utbildning, och behövs på samma sätt som en eld behöver både värme, bränsle och syre. Jag kommer nedan att beröra punkter för en framgångsrik hantering av organisatorisk materiel.

1. Fördela ut materielansvaret
Se till att plutonsmaterielen bryts ner till gruppmateriel i så stor utsträckning som möjligt. Det finns inget egensyfte i att ha en stor plutonspott med materiel, då det ändå är grupperna som använder den. Detsamma bör gälla befattningsanknuten materiel som kan kvitteras av den enskilde. Det senare kan vara bildförstärkare, grupp- och plutonsradio, kompasser osv. (Se till att ha koll på förvaringsbestämmelser när det gäller stöldbegärlig materiel!)
Ju längre ut ansvaret ligger, desto större sannolikhet föreligger för att ansvaret faktiskt tas.

2. Utse materielredogörare
Normalt sett är det lämpligt att ställföreträdarna tar rollen som materielredogörare på grupp- och plutonsnivån. Dokumentera ansvaret i stående order eller liknande och kommunicera materielfrågor direkt till materielredogörarna.  Kräv att de har kontroll och tar sitt ansvar genom att de;
rapporterar om genomfört materielunderhåll,
anmäler brister och fel,
upprättar förlustförteckningar,
genomför inventeringar,
märker upp materiel enligt stående order och
upprätthåller god ordning i förråd och andra förvaringsplatser.
Materielredogörarna måste också få den frihet som krävs för att de ska känna att det är "deras materiel". Detaljstyr inte gruppernas rutiner mer än nödvändigt!

3. Ge order om materielunderhåll och vård
Det duger inte att bara fördela ansvar. Du måste ta ditt ansvar som chef och skapa tid för vård, samt tillse att order och hänvisningar finns för verksamheten. Du måste, efter samråd med funktionsföreträdare, prioritera vilken materiel som skall vårdas och vilken ambitionsnivå som gäller. Sök stöd från Kvartermästare eller Teknisk Chef för hjälp med att utforma en order för materielunderhåll och vård.
En bra order ger förutsättningar för dina underställda att prioritera och planera på sin nivå. Detta stärker ansvarskänslan längst ut!

4. Visitera mera
Det yttersta ansvaret du har som chef är att visitera materielen. Detta kan genomföras på olika sätt, och du bör variera dig. Tillse att kontrollera;
ordningen i förrådet,
materielens status,
fordonens status och ordningen i dem och
understödsvapnens status.
De sistnämnda faller gärna mellan stolarna om man har verksamhet på flera täter, då känslan för personligt ansvar gärna sviker när det kommer till gemensam utrustning.
Uppmuntra även dina DUC att visitera sina delar av enheten, och följ diskret upp dessa visitationer ibland och utvärdera efteråt!

5. Tillse att administrationen sköts
Det är du som chef som ansvarar för att materieltjänsten följs upp. Du måste se till att de rapporter, anmälningar och liknande som behöver upprättas faktiskt skrivs. Det finns inget som är så hopplöst som att lämna in en felrapport på samma fel flera gånger utan att felet åtgärdas. Detta får soldaten att sluta bry sig, och gör det svårt för dig som chef att motivera soldaterna att göra sin del.
Upprätta gärna en digital materiellista där du kan föra anteckningar, skriva in GT-datum, individnummer, brukare/vårdansvarig och så vidare.
Det spelar ingen roll hur väl inrättad materielen är om du inte har koll på tider för GT, eller förekommande brister. Ett gott materiellt stridsvärde kräver pappersarbete!


Slutligen vill jag trycka på vikten av ordning och reda, särskilt när det kommer till materieltjänsten. De senaste åren har bjudit på en del skräckexempel. Omklädningsrum med olåsta skåp där utrustning och damm samsas på golvet, förråd med möglig materiel i högar på hyllorna, pallar med materiel som står ute oskyddat från väder och vind med ren materielförstöring som följd. Detta är en skam!
Bara för att vi har ett yrkesförsvar så innebär det inte att det är fel att kräva inrättning, uppmärkning och framförallt ansvar. Du slipper inte heller visitera, tvärtom. När en soldat har arbetat i flera år så kommer denne att lägga sig till med olater, och slarv kommer att förekomma i högre utsträckning än under värnpliktstiden. Nu när man i många fall har ett närmare förhållande till soldaterna så är det än viktigare att utföra kontroller och visitationer, även om de inte alltid behöver bestå av raka led i enskild ställning.


Detta var del 1. I del 2 kommer jag att avhandla underhållet av den personliga materielen.

10 kommentarer:

  1. Att chef visiterar är inget att skämmas för eller inför. Det handlar om att visa att man som chef visar att man bryr sig om sina underställda och sin materiel.

    Hur ska man veta att man tilldelar tillräckligt med resurser om man inte bryr sig om resultatet? Hur ska man som chef kunna följa veta sitt förbands materiella status om man bara ser till GT och Felrapporter?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  2. J.K Nilsson: Väl formulerat! Tyvärr är det många, främst unga, chefer som uppfattar visitationer som något förlegat. Uppfattningar som att "de är yrkessoldater så de kan ta hand om det själva" är vanligt förekommande, utan att de har kontrollerat tillräckligt för att dra den slutsatsen.

    SvaraRadera
  3. Mycket väl skrivet!

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Du har så rätt!!
    Tyvärr så brister det ofta p g a att det avdelas alldeles för lite tid att vårda mtrl efter övn, detta gäller i synnerhet hv. Har ännu inte lämnat en kfö/söf där jag har haft tid att vårda både min bv och min ak fullt ut, jag är inte ensam om detta...
    Det är känt på komp och bat men när man ställer tid på skjutfältet mot tid i vårdlokalen så vinner skjutfältet alltid vilket jag ändå på något sätt kan förstå.

    Konstaterar att man måste få personalen att förstå hur viktig vården är om man skall kunna hålla en hög beredskap.

    F ö, tack för bra blogg!

    /Anon

    SvaraRadera
  6. Håller med och känner igen mig i allt du skriver. Min erfarenhet är även att mycket är vunnet om man lyckas få soldaterna att känna en stolthet i att hålla materielen i toppskick och i att ha preussisk ordning i plutonsförrådet!

    SvaraRadera
  7. Det enda som är fel i ovanstående är påståendet att materieltjänst inte är spännande...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppgiven, amatörer diskuterar strategi och taktik, proffs diskuterar logistik....

      J.K Nilsson

      Radera
    2. Sant. Borde kanske ha uttryckt mig i termer som "ofta förbisett" och "underskattat". Nåja, det är vad det är. Från början tänkte jag skriva att det för de flesta inte är ett särskilt sexigt ämne, men jag ändrade mig.

      Radera
  8. Tror att vi likt övriga samhället drabbats av slit o släng. Som sagt att visitera (kontrollera) och att se till att mtrl och därmed förbandet har ett bra stridsvärde kallas LEDARSKAP./Hans

    SvaraRadera